En komikers uppväxt s.104-154 - Johanna

1. Juha är inte bland de populäraste men inte bland de opopuläraste heller. Han kämpar hela tiden för att komma upp till toppen. Men varje gång han kommer upp till toppen rå ramlar han ner till den platsen han var på innan. Thomas blir istället utsatt för fysisk våld och hemska kommentarer. Han syns men inte på ett bra sätt. Thomas blir utsatt för det här därför han vågar aldrig stå upp för sig själv, han är för osäker, han kommer trots allt bara bli nedtryckt igen. Jenny är osynlig. Ingen är kompis med henne förutom Juha och han är bara kompis med henne efter skolan. Ingen mobbar henne men ingen lägger märke till henne heller.
"Jenny reser sig, rättar till hårspännet i sitt fula stripiga hår och är bara lite ledsen, så leden en flicka som inte har några känslor alls kan vara" (s. 144)
Hon blir påverkad av att ingen vill vara med henne. Hon visar det bara inte. Hon försöker till och med dölja sina känslor för sig själv.
Olikheten mellan Juha, Thomas och Jenny är det blir utsatta på olika sätt. Men likheten är att ingen av dem får tillräckligt med kärlek. I slutet av dagen vill de bara bli älskade.

2. Ingen av dem vågar säga emot om de får en dålig kommentar slängd mot dem. Alla hoppas på att bli accepterade, de är för besatta av att få folk att tycka om dem. Därför är de så lätt för andra att utsätta dem för dåliga saker.

3. De fortsätter vara elaka mot de som inte är lika populära. På sätt så vågar andra inte säga emot för de är rädda för att själv bli utsatta för dem. Dem är rädda för de populära. Så är det om man kollar utanför boken också. I många fall när folk är mobbade är det så att de "tuffa" är elaka för de vill inte förlora sin plats på toppen. Då vågar de som är vittnen till mobbningen inte säga emot heller, för då vet dem att de kommer antagligen också bli mobbade.

4.  Jag blir upprörd när Juha lämnar Jenny för att umgås med de populära. Han är ingen bra vän genom att han lämnar Jenny vid sidan om. Jenny är bara där när Juha vill vara med henne. En riktig kompis är där för den andra person när de behöver dem. 
Den här boken handlar väldigt mycket om förnedring. Jag tycker Jonas Gardell är bra på att förmedla känslor. Man kan sätta sig i rollen på karaktären och tänka sig hur den personen känner sig. Hur det skulle kännas att vara förnedrad på det sättet som dem blir. Jag kan tänka mig hur Jenny känner sig när Juha lämnar henne ensam för att hon inte är tillräckligt "cool" att umgås med. Jag skulle inte vilja vara kompis med någon som Juha. Fast jag förstår ändå varför Juha fortsätter vara med honom, det är antingen en vän ibland eller inte ha någon vän över huvud taget.

5.  Jag tror han använder komiken för att slippa sina känslor. Han försöker vara rolig istället för att få ångest över allt han gör. Jag tror han känner att det är bättre att le och skratta än att gå runt och vara ledsen.